theresfiftytwowaystomurderanyone

Jag önskar att jag kunde stänga av min hjärna så att jag slapp tänka hela tiden.... Det är ett tryck över mitt bröst och jag har en klump i magen. Ångesten och paniken lämnar mej inte i fred, hela kvällen har bestått av tårar i mörkret och jag är så trött på det. Jag känner i hela kroppen hur rakbladen kallar på mej, de verkligen skriker efter mej, det känns som att blodet kliar i ådrorna. Allt känns fel, hela kroppen känns fel, det sitter något i min mage och det försöker gnaga sej ut, det kliar och det är obehaglit. Jag vill skära mej, jag måste! Jag är trött på att bli trampad på och utnytjad, jag orkar inte!

Jag kan inte få mina händer att sluta skaka, hur jag än gör. Jag saknar dej och jag kan inte sluta tänka på dej. Vad gör du, vem är du med, är du full? Gah! Jag blir galen och jag kommer att bryta ihop när som helst... Plusen är hög, jag har ont i magen, yr i huvudet och jag är ganska säker på att jag kommer spy ganska snart. Niklas är så himla underbar, men jag är inte öppen för det, jag klarar inte av det! Han vill kramas och mysa hela tiden, men hans beröring får det att krypa i mej, jag vill bara bort. Jag blir arg för minsta lilla han gör, jag är så jävla lättretlig just nu. Vad fan ska jag göra, det känns som att jag exploderar när som helst, jag vill inte och jag orkar inte! Niklas extrema svartsjuka gör verkligen inte saken bättre, min svartsjuka är dock riktad mot ett helt annat håll och jag vet att detta är en av orsakerna till min ilska. Ååh, alla minnen jag har, allt jag inte kan släppa, det är två år av upplevelser och minnen som jag bara ska lägga bakom mej och börja om på nytt, låssas som att inget av det har hänt. Hur ska jag kunna det när det va två av de viktigaste åren i mitt liv?? Jag hatar folk

Sitter på balkongen med en cigg i munnen, en kopp kaffe jämte mej, misfits i högtalarna och datorn i knät. Niklas är inna i duschen, jag borde också ta en dusch men jag har ingen ork till det. Vovvarna har precis fått nytt vatten, katterna fick mer mat och Elvis ligger och nanar i sin bur. Solen lyser och vädret är underbart, sånna här dagar borde jag må toppen, det är dessa dagar som livet verkligen leker, men jag lyckas inte bli av med paniken och ångesten, det är som en klump i magen, tårarna är inte långt borta. Jag har nog inte varit vaken i mer än två timmar och jag känner redan behovet av att ta en öl. Helst så vill jag bara låsa in mej i mitt mörka, svala sovrum och bara ligga där, dricka öl och tycka synd om mej själv, men jag har ju vovvarna att tänka på. Jag trivs bra med Niklas, han är helt underbar, frukost på sängen varje morgon och när jag väl väljer att kliva upp så har han redan tagit hand om disken och städat. Han är det bästa som hänt mej, så varför kan jag inte vara lycklig? Varför kan jag inte sluta tänka och sakna. Varför kan jag inte släppa taget?? Jag är FÖR instabil, jag mår inte bra, Saga rev ner min kaffekopp och den gick sönder, nu sitter jag här med tårar rinnandes längst med kinderna, det va MIN kaffekopp och jag vill ha den! Nu ligger den på marken utanför balkongen i tusen bitar. Min kaffekopp och jag är väldigt lika, skillnaden är att det syns inte på mej att jag är i tusen bitar. Jag är så trött, jag känner inte för att vara vaken, jag känner inte för att existera. Att le och verka glad tar all min energi, jag gör det inte för min skull, jag gör det för alla andras skull, folk ska inte behöva lida bara för att jag lider. Niklas gör allt för att jag ska må bra, ska jag verkligen visa honom att det är nästan helt i onödan? Nej inte när hän jobbar så hårt för det. Svetten från värmen gör att kläderna klibbar fast på kroppen, men ändå så fryser jag på insidan. Det är som att värmen bara når huden, men lyckas inte tränga sej in på djupet. Jag är trött på att frysa, jag är trött på att tänka och jag är trött på att känna. Nu är det dags för mej att tvinga mej in i en dusch och sen lägga mej i sängen med en kall öl. Jag hatar folk