theresfiftytwowaystomurderanyone

De senaste dagarna har varit riktigt bra och så blir det så här igen. Vad är det jävla problemet, vaför måste du ändra personlighet typ tre gånger i veckan?! Ska det vara så svårt att vara ärlig? Jag är trött på att ha det som jag har det, men jag vill inte vara utan dej. Varför ska jag behöva välja mellan att vara ensam, slippa bli sårad men sakna dej som fan eller bli sårad, vara med dej när det passar och kämpa konstant för att det ska funka. Varför kan jag inte bara få vara med dej, slippa bli sårad och få ha det bra? Det är klart att man bråkar i ett förhållande och det är klart att man inte har det jätte bra alla gånger, men att ha det så som det är nu, det kan ju inte vara "normalt" i ett förhållande. Du låter saker gå ut över mej, saker som jag inte har något med att göra och när du märker att jag blir upprörd så fortsätter du bara att jävlas med mej. Jag ber dej gång på gång att sluta men det verkar bara ge dej en kick, det verkar som att så fort jag ber dej att sluta så får du energin till att fortsätta, är det så det ska vara? Efter så lång tid tillsamans med dej så kan jag fortfarande inte förstå mej på dej. Du kan vara världens underbaraste människa när du vill, men sen vänder det bara och så börjar du ignorera mej och skita i mina kännslor totalt, varför? Så många nätter jag legat sömnlös för att jag saknat dej och inte kunnat sluta tänka på dej och när jag väl talar om det för dej så rinner orden bara av dej. Bryr du dej inte?