theresfiftytwowaystomurderanyone

Nu är det bra länge sedan, men en gång så va du den som räddade mej ur mitt mörker, du va den som drog upp mej ur min avgrund och fick mej att börja må bra igen, du gjorde mej lycklig. Jag kan inte förstå hur samma person kan trycka ner mej i avgrunden, släcka mitt ljus och få mej att må som jag gjorde då. Har du inte dina känslor för mej kvar och om du nu inte har det så varför är du fortfarande med mej då? Hur kan en enda person få någon annan att känna så många olika saker. När du är med mej, när jag ligger i din famn så känner jag mej trygg och älskad, när du håller om mej så känns det som att inget någonsin kan skada mej men så fort du lämnat mej så känns det som att du gör allt du kan för att göra mej olycklig. Som vanligt så kan jag inte sluta älta men sättet du behandlar mej på gör mej förbannad. Vad ger dej rätten att göra så här, hur kan du anse att du inte gör något fel, fattar du inte vad fan du håller på med? Du kräver ständigt olika ändringar på mej och det enda du gör är att kritisera mej, men om jag nu måste förändras, varför måste inte du? Varför har du regler för mej men jag har ingen rätt att be dej om något. Varför ska jag betala dina cigg, tvätta dina kläder och laga din mat, som jag dess utom betalat för, när du inte kan göra något för mej.