theresfiftytwowaystomurderanyone

Ännu en sömnlös natt... Du svek mej igår igen, inte ens ett dygn efter att vi försökt få ordning på saker igen. Jag förstår det inte, jag borde vara van, eller jag är van, med det gör så förbannat ont ändå. Vid halv elva-elva tog panikångesten över totalt. Jag tryckte i mej två atarax och en propavan men fick bara sova två timmar på grund av den jävla ångesten. Det är helt sjukt! Två atarax och en propavan brukar få mej att sova hela natten och en bra bit in på efteriddagen dagen efter!! Jag är orolig, nej. Jag är rädd för att jag ska bli helt katatonisk, krypa in i mej själv och återgå till att bara vara ett tomt skal igen. Jag låter dej ljuga för mej gång på gång, jag trot på dina lögner utan att ifrågasätta, hur kan jag vara så dum?