theresfiftytwowaystomurderanyone

Mer tid än så tar det inte för att något ska förändras, för att något ska byta riktning totalt. De senaste dagarna har jag haft ständiga gråtattacker och jag vet precis vad det handlar om. Jag är utmattad, jag korkar inte slåss och kämpa längre. Varför kan det inte vara som innan? När vi bodde ihop och sov tillsammans varje natt, när bråk va något vi löste på fem minuter och sedan spenderade resten av dagen genom att mysa i soffan. Jag vill gå tillbaka till när du hade dåligt samvete för att väcka mej tidigt på morgonen och hälre kom försent till jobbet bara för att ligga och kolla på mej när jag sov. Jag vill ha det som då. Som när vi gick hem från krogen på nätterna och du avskydde att jag va iskall även fast vi kommit in men ändå lät du mej krypa nej hjämte dej där jag fick ligga i din famn när du värmde mej tills vi båda somnade. Jag saknar den tiden då jag va den enda för dej, då du inte ens märkte av andra tjejer för att du va så kär i mej, jag vill ha det så igen! Som när jag fick frukost på sängen av dej varje morgon innan jag åkte hem och redan vid lunh hade vi hunnit börja sakna varandra. Då du mötte upp mej i stan varje dag efter jobbet och vi gick hand i hand hem till dej och du lät mej inte gå på kvällen. Som dom gångerna du med glädje cycklade hem till mej i pissregn bara för att få vara med mej. Jag älskar doften av dej i dina kvarglömda kläder, doften som håller på att försvinna då jag använder dom hela tiden. Doften av dej får det att värka i hela mej. Jag vill inget annat än att ha det som förr.