Dream on

Det är inte som det brukade vara, jag klagade alltid på mina mardrömmer eller på att jag vaknade utav att jag försökte väcka honom och få honom att hålla om mej och sedan insåg jag att han inte ens va där. Jag va så trött på mina drömmar och ville inte drömma mer, men numera så vaknar jag å morgonen och känner mej helt tom, jag vet att jag har drömmt, eftersom att man alltid gör det. Men ändå känns det helt tomt, jag har inte en aning om vad jag har drömt och jag har ingen konstig efterhängande "drömmkännsla", det finns absolut inga bevis för att jag faktiskt har drömmt. Även när jag drömmde mardrömmar så kände jag mej iaf en aning utvilad när jag vaknade, men nu kan jag lägga  mej och sova i flera timmar till så fort jag vaknar, jag känner mej inte ett dugg utvilad, jag känner mej inte ens som mej själv längre. Jag vet inte vem eller vad jag håller på att bli, det enda jag vet är att jag vill inte mer längre, jag vill bara ligga i min säng och sova bort hela mitt liv.

Kommentarer
Postat av: A

Hej du!



Jag har läst din blogg. Du har ju inte så ofta kommentarer här, men jag vill att du ska veta att jag läser din blogg. Du skriver att du mår dåligt och inte orkar ha det som du har det och det berör mig. Men vet du, genom detta lyser en varm tjej, med humor och kämparglöd någonstans där inne. Du vill må bra och det är din överlevnadsinstinkt som bär dig fram. Överlevnadsinstinkten är din vän, var snäll mot den och mot dig själv. När jag läser din blogg vill jag liksom bara säga: Välj dig själv, värdesätt dig själv, lyft dig själv för du är unik och vacker och värdefull. Värdefull för att du är satt i denna värld och för att dina vänner bryr sig om dig och dina föräldrar och för att du är liv- och liv är vackert, ibland smärtsamt men vackert. Det fanns en tid då jag straffade mig själv när någon sårade mig, inte genom att skära mig, men genom att svälta mig. En dag bestämde jag mig för att vända. Då hade jag nått botten... Jag bestämde mig för att vara snäll mot mig själv, så som jag vill vara mot en vän eller en syster som lider. När det gjorde ont, testade jag att trösta mig själv istället för att "slå", gav värme och kärlek till mig själv. Det kändes avigt och ovant, men jag tvingade mig själv att vänja mig vid det och sakta men säkert vände det. Nu skyddar jag mig själv och står upp för mig själv genom att gå ifrån situationer som skadar mig. Det är en fråga om överlevnad och jag väljer att rädda mig själv. Jag har blivit min egen bästa vän eller min egen kärleksfulla "mamma" eller vad man nu vill kalla det, och man sviker aldrig en riktig vän, eller hur? Jag föröker behandla mig själv som jag skulle vilja att andra behandlar mig, d.v.s väl. Du förtjänar respekt och omtanke!



Jag känner inte hela dig och jag hoppas att du inte tar illa upp eller tror att jag försöker förenkla hur svårt det är. Men jag vill skicka lite värme och ljus till dig i alla fall.



Du är riktigt bra på att skriva och berätta om dina känslor och du gör det på ett nyanserat och begåvat vis. Du har potential för ett kärleksfullt och spännande liv, det vet jag! Var rädd om det! Var rädd om dig!



/ A

2010-10-01 @ 14:43:24

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0