theresfiftytwowaystomurderanyone

Efter gråt-attacken så kommer ännu mera ångest och ångesten gör att jag fryser som aldrig förr. Ingenting känns bra just nu, verkar som att allt går emot mej illamåendet är påväg och snart får jag väl panikångest. Det är otroligt hur en person kan såra en annan så mycket, jag är självklart inte helt oskyldig, jag väljer ju att gå på lögnerna gång på gång trots att jag vet hur det har varit alla de andra gångerna. Men ändå kan jag inte släppa taget om dej, jag hoppas så innerligt att du tag dej i kragen och blir den du alltid är när du är med mej. Inte den du är alla andra gånger bakom min rygg. Det är så svårt att avgöra vad jag egentligen ska göra, nej, nu ljög jag. Jag vet vad jag borde göra det som är svårt är att ta steget. Vi har ett förflutet, på nästan tre år har så många minnen bildats och en framtid har byggts upp. Varför kan det inte vara som det va i början. Jag orkar inte.