Två år

Nu är klockan över tolv, men som jag ser det är det fortfarande onsdag. Det är två år sedan jag åkte hem till dej för att ta en kopp kaffe, denna kopp varade i två år. Jag saknar dej, jag vill inte vara utan dej, jag älskar dej. Men vi är inte bra för varandra! Jag har niklas, den underbaraste killen på planeten, varför kan jag inte sluta tänka på dej då? Jag gör mitt bästa och jag försöker tänka på allt annat, men det går inte. Jag går under.....

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0