theresfiftytwowaystomurderanyone

Gårdagen kom med nyheter om en av mina många misstankar, sanningen bakom denna misstanke visade sej vara precis som jag hade trott, åter igen har jag blivit sviken, förd bakom ljuset och huggen i ryggen av den person jag under den tiden litade på mest. Det är klart att det svider och gör ont att få veta en sådan sak, men jag är allt för trött för att orka vara ledsen och arg, det va ju faktiskt varken första eller andra gången som en sådan fråga besvarades. Men ingen av dessa tre gånger har huvudpersonen i handlingen sagt sanningen till mej utan jag har fått gräva fram den själv och det är det som gör ondast. Att efter två år tillsammans så är jag fortfarande inte värd att få veta hur det verkligen ligger till...... Nej visst, denna person är jag inte tillsammans med längre så vad spelar det då för roll? För mej spelar det en väldigt stor roll, personens ärlighet hade bevisat för mej att de två åren tillsammans betydde iaf lite och jag är jag värd att få veta sanningen, men nej, inte ens det är jag värd. Det är väl som jag brukar säga "skit ska skit ha". Jag hatar folk!