theresfiftytwowaystomurderanyone

Den jävla ångesten äter mej innifrån, låter mej plågas medans jag ligger i sängen, skriker och väntar på slutet. Alla dessa tusen röster som skriker, skrattar, viskar, gråter och vrålar i huvudet på mej, alla på en gång, alla säger de samma sak: Jag är inte värld ett piss, ingen vill ha mej, jag duger inte till något, jag är ful, jag är fet, jag är en hora, alla hatar mej, alla ljuger för mej, alla utnytjar mej osv. Rösterna och skratten eka i huvudet på mej tills jag ligger och skakar, gråter och skriker som vanligt dyker begäret av att skära mej upp. Hela kroppen krampar, blodet kliar och gnager i mina ådror, jag vill så gärna, men jag kan inte, jag får inte, jag orkar inte. Det är så jävla jobbigt att behöva kämpa emot både ångest och beroende. Bajs