The world spins madly on
En månad sedan jag skrev, riktigt dåligt av mej, men jag har verkligen inte haft orken. Allt håller på att raserar nu, jag trillar inte längre sönder lite bit för lid utan nu är det ett jordskrev och av mej är det snart bara ruiner kvar. Mitt livs kärlek slutar fortfarande inte svika mej och pojkvännen jag skaffade efter honom dumpade mej för en annan tjej, två gånger. Mina grannar gör allt för att få mej och mina "blodtörstiga kamphundar" vräkta. De går så långt att de till och med hittar på lögner om mej och bovärlden tror dom självklart. Jag menar, det är ju klart att bruden med alla piercingar och tatueringar och ärr är en knarkare och ligist. Det ser man ju bara man kollar på henne, eller hur?? Gah! Jag blir så trött på folk och deras jävla fördommar och jag är ännu mer trött på folk som tror att jag är någon jävla leksak....
Nu mera är jag fullproppad av lugnande så att jag ska klara mej genom dagen, vilket gör att jag är trött hela jävla tiden och det resulterar ju i att jag somnar en hel del, dock sover jag varken bra eller länge, ångesten och mardrömmarna väcker mej hela tiden. Det resulterar ju självklart i att jag har fått starka sömntabletter så att jag ska kunna sova, men dom slår ju ut mej som en klubbad oxe och när jag vaknar så är Freja akut kissnödig och Saga har kissat och bajsat överallt. Jätte kul att vakna till...... Eller inte. Håller även på att öka dosen på mina vanliga tabletter så mitt humör är ju upp och ner hela tiden.
Jag känner mej så jävla utmattad, orkar inte duscha, orkar inte äta, orkar inte gå på toa, orkar inte klä på mej eller ens kamma håret och borsta tänderna. En liten simpel sak som att gå upp ur sängen ger mej ångest bara jag tänker på det. Oftast redan innan jag hinner tänka på det, det räcker att jag vaknar så har jag ångest då jag vet att jag vid något tillfälle måste kliva upp. Jag vet, jag bara gnäller, men vad ska jag annars göra då? Det känns som att lite av ångesten lättar när jag får gnälla av mej en stund.
Patte är ett jävla svin som jag helt enkelt inte han sluta älska, hur mycket jag än vill och hur mycket jag än försöker så kan jag helt enkelt inte sluta älska honom. Och tro mej, jag har försökt.... Efter att ha sårat mej för miljonte gången så vill han ändå att vi ska vara vänner, vilket jag inte kan. Jag kan inte nöja mej med att bara vara vän med honom och se på medans han raggar på andra tjejer, det gör för ont. Han föreslog att vi skulle ses men jag sa som det va, jag kan inte träffa honom om han inte är min pojkvän. Har föreslog att vi kanske skulle försöka igen, men jag kan inte låta bli att tro att han bara jävlas med mej, bara för att såra mej igen. Jag låter säkert spritt språngande galen och vid det här laget så är jag det säkert också. Men jag kan inte låta bli.
Mickan min underbara ängel, utan henne vet jag inte vad jag hade gjort, hon har öppnat sin dörr för mej miljoner gånger och trots att hon håller på att trappa ner sin medicin för att byta och verkligen mår skit just nu så ställer hon ändå upp för mej till 100% Vi behöver inte ens prata med varandra för att vi ska förstå hur den andre mår, ibland kan vi nöjja oss med att bara sitta i hennes rum och läsa varsin bor och enbart prata med varandra när det är dax för kaffe eller cigg. Jag kan inte räkna alla de nätterna då vi skuttit och beklagat oss för varandra och ändå har hon inte tröttnat på mej. Och min underbara mor som alltid finns där när jag behöver henne, hon tar hundarna om jag inte orkar, hon passar dom när jag är iväg, hon ger mej pengar när jag inte har några och hon hjälper mej att städa när jag mår för dåligt och låter lägenheten förfalla. Utan alla underbara runt omkring mej hade jag dött.
Nu mera är jag fullproppad av lugnande så att jag ska klara mej genom dagen, vilket gör att jag är trött hela jävla tiden och det resulterar ju i att jag somnar en hel del, dock sover jag varken bra eller länge, ångesten och mardrömmarna väcker mej hela tiden. Det resulterar ju självklart i att jag har fått starka sömntabletter så att jag ska kunna sova, men dom slår ju ut mej som en klubbad oxe och när jag vaknar så är Freja akut kissnödig och Saga har kissat och bajsat överallt. Jätte kul att vakna till...... Eller inte. Håller även på att öka dosen på mina vanliga tabletter så mitt humör är ju upp och ner hela tiden.
Jag känner mej så jävla utmattad, orkar inte duscha, orkar inte äta, orkar inte gå på toa, orkar inte klä på mej eller ens kamma håret och borsta tänderna. En liten simpel sak som att gå upp ur sängen ger mej ångest bara jag tänker på det. Oftast redan innan jag hinner tänka på det, det räcker att jag vaknar så har jag ångest då jag vet att jag vid något tillfälle måste kliva upp. Jag vet, jag bara gnäller, men vad ska jag annars göra då? Det känns som att lite av ångesten lättar när jag får gnälla av mej en stund.
Patte är ett jävla svin som jag helt enkelt inte han sluta älska, hur mycket jag än vill och hur mycket jag än försöker så kan jag helt enkelt inte sluta älska honom. Och tro mej, jag har försökt.... Efter att ha sårat mej för miljonte gången så vill han ändå att vi ska vara vänner, vilket jag inte kan. Jag kan inte nöja mej med att bara vara vän med honom och se på medans han raggar på andra tjejer, det gör för ont. Han föreslog att vi skulle ses men jag sa som det va, jag kan inte träffa honom om han inte är min pojkvän. Har föreslog att vi kanske skulle försöka igen, men jag kan inte låta bli att tro att han bara jävlas med mej, bara för att såra mej igen. Jag låter säkert spritt språngande galen och vid det här laget så är jag det säkert också. Men jag kan inte låta bli.
Mickan min underbara ängel, utan henne vet jag inte vad jag hade gjort, hon har öppnat sin dörr för mej miljoner gånger och trots att hon håller på att trappa ner sin medicin för att byta och verkligen mår skit just nu så ställer hon ändå upp för mej till 100% Vi behöver inte ens prata med varandra för att vi ska förstå hur den andre mår, ibland kan vi nöjja oss med att bara sitta i hennes rum och läsa varsin bor och enbart prata med varandra när det är dax för kaffe eller cigg. Jag kan inte räkna alla de nätterna då vi skuttit och beklagat oss för varandra och ändå har hon inte tröttnat på mej. Och min underbara mor som alltid finns där när jag behöver henne, hon tar hundarna om jag inte orkar, hon passar dom när jag är iväg, hon ger mej pengar när jag inte har några och hon hjälper mej att städa när jag mår för dåligt och låter lägenheten förfalla. Utan alla underbara runt omkring mej hade jag dött.
Kommentarer
Trackback
