Dreamer

Sitter i husvagnen och befinner mej fortfarande i skåne. Från högtalarna sjunger ozzy ut crazy train och idag känner jag mej lite som mitt gammla jag. Jag har en kännsla i magen, jag kan dock inte identifiera den men än så länge så känns det bra iaf. Saknar min lilla Frejagris som just nu är hemma med mamma i borås. Gårdagens problem kvarstår dock...... Jag saknar honom, jag älskar honom och jag vill vara med honom, men jag vill inte falla sönder mer och mer ännu en gång, det tror jag inte att jag klarar, inte utan att få lägga in mej på psyk iaf. Sen är det ju som så också att jag och Niklas låg i sängen och pratade i jag vet inte hur många timmar igår och det känndes bra, jag kan prata om allt med honom, precis som jag kunde med Patte innan allt började fitta sej. Niklas och Mickan är fan de bästa vännerna jag någonsin haft. Det känns skönt att veta att det faktiskt finns folk som jag kan lita på, även om dom är få.

Nu blev den oidentifierade kännslan i magen helt plöstligt inte så bra, jag fick ångest och har precis tryckt i mej några atarax och väntar nu på att dom ska börja verka. Seriöst, detta är ju inte riktigt klokt, för fem minuter sedan kändes det bra och så bara vänder det på några sekunder. Jag känner att illamåendet är på väg och jag hoppas verkligen att jag slipper spy. Sen är jag så kaffesugen så jag vet inte vart jag ska ta vägen, jag har inte druckit kaffe sen i fredags och jag tror att jag avlider snart. Kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe kaffe. GAH!!!!

Min lilla plutt Saga ligger utsträckt i sängen och nanas lite mysigt=) Gjorde henne sällskap innan en stund, jag gör nästan inget annat än att sova. Jag är trött och utan energi hela tiden. Sover jag inte så läser jag, kollar en film eller slösurfar. Fast de senaste timmarna har faktiskt bestått av kedjerökning i skuggan medans Saga har skuttat omkring i solen och jagat både fjärillar och löv och allt annat skojj som man kan tänkas hitta på när man är en liten hundvalp utan några som hellst bekymmer. Saga gör mej glad, precis som Freja gör mej glad, jag blir lycklig av att se de två må bra som när de skuttar runt och leker. När dom har det bra ute i det fria så kan jag nästan ibland glömma att jag är olycklig och har tusenmiljader bekymmer. Mina bäbisar är min medicin, därför känner jag mej inte hel när Freja inte är med mej. Min älskade bäbis.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0