theresfiftytwowaystomurderanyone

Nu är jag bara tonåring i tre timmar till, det känns ju helt jävla sjukt:O Jag känner mej verkligen inte som 20. 20, då är man ju för fan vuxen, jag är inte vuxen ju:O Gud va konstigt det känns att tänka så. Bullarna blev goda iaf^^ och negerbollarna också:D Det har varit allt för mycket stress för mej denna veckan, det kände jag idag när jag stog i duschen, jag höll på att bryta ihop. Benen blev svaga så jag va tvungen att sätta mej ner men kroppen klarade inte av att hålla mej upprätt så jag la mej ner i badkaret och bara stirrade rakt upp i taket. Jag kände mej totalt borta, helt jävla tom, jag orkade inte mer. Jag plockade fram rakhyveln och dummade mej. Ja, jag vet, det va skit korkat gjort, men vad annars kan jag göra? Det finns ingen annan lösning, hela kroppen krampar, jag kan inte andas, det gör ont överallt och det enda jag hör är "skär dej, gör det nu. SKÄR DEJ. Allt blir bättre om du bara skär dej, du måste". Det finns ingen som förstår, det finns ingen som vet. Jag skämms över den jag är, jag skämms för vad jag gör. Jag orkar inte tänka på alla andra, jag orkar ju knappt tänka på mej själv. jag vill inte göra folk besvikna, men det finns ju inget annat jag kan göra. Patte vet inget än, jag vill inte berätta för honom, jag vill inte såra honom, jag vill inte såra någon. men hur ska jag kunna stå emot när alla röster skriker åt mej sammtidigt, hur värdelös jag är, hur fet jag är, hur ful jag är, ingen älskar mej, ingen vill vara vän med mej, alla utnytjar mej, alla snackar skit om mej. Jag vet att det inte är samt, men just då förstår jag inte det. Jag blir rädd och förvirrad och rakbladen är min trygghet, jag vet vad alla tänker, "jävla emo, hon vill bara ha uppmärksamhet", men det stämmer inte, "varför bloggar du om det då?", jag vill inte prata om det med folk så jag bloggar om det istället. Jag hoppas och vill att om det finns någon annan som känner och mår som jag gör så ska den personen veta att den inte är själv om det och det finns ljus i mörkret, man kan va glad även om man inte mår bra, man kan ha ett fungerande liv änndå, man behöver inte bo hemma för man kan klara sej själv, man måste inte låsa in sej och dölja det, för familj och vänner kommer att älska dej ändå. Livet tar inte slut bara för att man mår skit, alla som skär sej är inte emo. Det är väl typ det jag vill ha sagt. Men nu måste jag rycka upp mej, jag fyller ju fan 20 snart, supa imon ju, då måste jag ju vara glad. Jag vet verkligen fram emot att ha kul med vänner imon:) Pusspuss