theresfiftytwowaystomurderanyone

Det värker i bröstet, det värker i magen, det värker i hela kroppen. Jag har så jävla ont, överallt. Jag orkar inte längre. Jag vill inte mer. Så jävla mycket skit från alla håll och kanter. Ingen är nöjd, alla är sura, inget jag gör duger, allt jag gör är fel. Vad är det för fel på mej då? Vad ska jag göra får att alla ska bli nöjda? När ska jag få tid till att tänka på mej själv? Mitt hjärta brister hela tiden, gång på gång. Jag blir mer och mer zebraflicka för varje dag. Fyra gånger på inte ens en månad. Jag håller på att bli som förr. Jag är på väg att försvinna in i mej själv, bara för att slippa allt. Jag anstränger mej för att alla ska bli nöjda och glada, men vem anstränger sej för min skull? Och varför är det jag som ska anstränga mej när det va alla andra som svek? Jag vänder mej till min räddning, till en helt annan värld, till min Malin. Där behöver jag inte anstränga mej, där behöver jag inte försöka göra alla nöjda, där kan jag vara mej själv och bara slappna av. Tyvärr kan jag inte stanna där för alltid, jag kan inte gömma mej för världen och mina problem i Malins lägenhet, det funkar inte så. Tillslut måste jag gå ut i verkligheten, bland problemen och all annan skit som jag inget hällre vill än att slippa. Hur skönt det än är att gömma mej hos Malin så är det inte en hållbar lösning, tillslut måste jag ta tag i mina problem och ställa dom mot väggen, men jag vill inte. Jag vill verkligen inte, jag orkar inte, jag kan inte, jag vågar inte. Jag vill bara glömma och låssas som att det aldrig har hänt, men det går inte, för hur mycket jag än anstränger mej så kan jag inte sluta tänka. Min hjärna går på högvarv, konstant. Jag vill så gärna gråta, det skulle kännas bättre, men hur mycket jag än försöker så kommer det inga tårar, utan bara mer smärta. Det går så ont så jag börjar må illa, jag har en stor klump i halsen och en ännu större klump i magen. Jag orkar verkligen inte längre. Till vilken nytta ska jag anstränga mej? Till vilken nytta jag jag finnas kvar? Vem gör jag gladare genom att fortsätta existera? Vem gör jag lycklig genom att vara zebraflickan? Vem trivs med att se mej så här?`Varför ska jag då finnas kvar? Det spelar ingen roll längre, jag vill inte fortsätta så här. Jag älskar min Patrik över allt annat, men han har svikit mej så mycket att jag kommer nog aldrig kunna lita på honom igen. Mickan va en av de två personer i hela världen som jag verkligen kunde prata om allt med, hon va en av de två personer som jag alltid hade roligt med, hur dåligt jag än mådde, men hon är bara arg på mej och jag är för trött och mår för dåligt för att orka anstränga mej. Hon valde att inte vara min vän och jag får respektera hennes beslut. Malin, min underbara Malin, den andra av de två personer som jag kan prata om allt med och som jag har kul med även när jag mår dåligt, hon har alltid ställt upp för mej och jag kommer att ställa upp för henne, men jag känner mej mer som en gnällkärring än som en vän. Jag ser bara mörker och jag känner mej tom. Hela min kropp skriker efter BLOD massa massa BLOD. Rösterna håller på för fullt. SKÄR DEJ!!!! BLÖD!!!!! SKÄR DEJ!!!!!!! BLÖD!!!!!! SKÄR DEJ!!!!! BLÖD!!!! DÖ!!! TA DITT LIV!!!! HOPPA FRÅN BALKONEN!!! SPRÄTTA UPP HANDLEDERNA!!!!!!! TA VARENDA JÄVLA TABLETT DU HITTAR OCH SVÄLJ DOM!!!!!! DIN JÄVLA FITTA, DÖ DÅ FÖR FAN, INGET VILL HA DEJ ÄNDÅ!!!!! INGEN ÄLSKAR DEJ!!!! INGEN VILL ATT DU SKA LEVA!!!!! DU ÄR FUL!!!!! DU ÄR ÄCKLIG!!!!! DU ÄR FET!!!!! ALLA HATAR DEJ!!!!! DIN JÄVLA HORA!!!! FITTA!!!! SLYNA!!!!! ÄCKEL!!!! PISSLUDER!!!!! PSYKFALL!!!! DU ÄCKLAR FOLK!!!! INGEN VILL VARA DIN VÄN!!! ALLA UTNYTJAR DEJ!!!!! DIN ÄCKLIGA JÄVLA HORA, DU ÄR SÅ FUL ATT DIN POJKVÄN HÄLLRE GÅR TILL DIN BÄSTA KOMPIS!!!! DIN BÄSTA KOMPIS HATAR DEJ SÅ MYCKET ATT HON KNULLAR DIN POJKVÄN OCH SITTER OCH SKRATTAR OM DET BAKOM RYGGEN PÅ DEJ!!!!! DÖ DIN JÄVLA SLYNA!!!! ALLA HAR DET BÄTTRE UTAN DEJ!!!! DITT FETA JÄVLA LUDER!!!!! DU ÄR VIDRIG!!!! DU FÖRTJÄNAR INTE ATT LEVA!!!!! Jag skriker tillbaka men rösterna bara skrattar åt mej, jag skriker så mycket att jag inte får någon luft, jag slår huvudet i väggen men dom slutar inte skrika. Jag slår mej själv i huvudet och drar mej i håret, jag dunkar huvudet i golvet men allt dom gör är att skratta åt mej. Jag skär mej och som skrattar ännu mera. Jag trycker huvudet hårt nej i kudden och vägrar andas men dom bara skriker att jag är misslyckad. Vad jag än gör så kan jag inte få dom att vara tysta. Jag känner hur jag kommer närmare och närmare avgrunden. Jag hör dess vrål och vet att de gula ögonen och klorna är påväg mot mej, jag är rädd, jag skakar och jag skriker ännu mera. Jag blundar så hårt jag kan men det hjälper inte, jag ser det fortfarande. Jag öppnar ögonen och rummet är fyllt av monster, alla skriker, alla skrattar och alla vill mej illa. Jag orkar inte mer, snart ger jag upp. Snäll, få det att sluta. Jag vill inte leva så här.