Nej min mamma tappade inte mej i golvet.......
Inte min pappa heller......
Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om min mamma tappade mej i golvet när jag va liten eftersom att jag är så jäla dum i huvudet och skär mej själv. Men vem ska jag annars skära?
Nu är det ju såhär att det är ett beroende som kommit eftersom att jag har mått väldigt dåligt. När jag skär mej så är det som ett jävla rus, det snurrar i huvudet, rösterna tystnar, jag flyter iväg i en dimma och allt blir lungt och stilla. I det tillståndet är det bra. Det är inget alls, det bara är. Jag slutar tänka, jag slutar höra och jag slutar känna. Det är ingemansland. Det är mitt land. Allt är lungt och jag behöver inte kämpa. Det är skönt!! Jag trivs där, jag hade flyttat dit om jag bara hade kunnat. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva! Det är säkert svårt för er att förstå, så det är ingen idé att ni försöker. Jag kan inte förklara på något bättre sätt, det är bara såhär det är. Ni försöker gång på gång få mej att lova att jag ska sluta, men jag vill inte lova något jag vet att jag inte kan hålla. För det är verkligen ett löfte som jag faktiskt inte kan hålla. Det är som att be någon med hemska smärtor att lova att inte ta något smärtstillande, det är som att be en alkis inte dricka en öl, eller som att be en pundare att inte punda, eller som att be ett nykärt par att hålla sej ifrån varandra. Det är något som får mej att koppla av och koppla bort, jag mår bättre av det, iaf för stunden och det är det verkligen värt. Folk frågar, vill du se ut så här, med kroppen full av ärr? Nej det är klart att jag inte vill, men jag kan tyvär inte hjälpa att det blir ärr. Folk påstår att jag är stolt över mina ärr eftersom att jag använder linnen och kortärmade tröjor. Nej det är klart att jag inte är stolt över dom, men jag lägger heller inte märke till dom. Jag tänker inte välja kläder så att folk inte kan se mina ärr bara för att jag ska tänka på andra. Jag ger fullkomliigt fan i om ni har ont av att se dom, kolla inte då! Svårare än så är det inte så ge fan i att gnälla!!
Jag vet inte hur många gånger jag fått frågan om min mamma tappade mej i golvet när jag va liten eftersom att jag är så jäla dum i huvudet och skär mej själv. Men vem ska jag annars skära?
Nu är det ju såhär att det är ett beroende som kommit eftersom att jag har mått väldigt dåligt. När jag skär mej så är det som ett jävla rus, det snurrar i huvudet, rösterna tystnar, jag flyter iväg i en dimma och allt blir lungt och stilla. I det tillståndet är det bra. Det är inget alls, det bara är. Jag slutar tänka, jag slutar höra och jag slutar känna. Det är ingemansland. Det är mitt land. Allt är lungt och jag behöver inte kämpa. Det är skönt!! Jag trivs där, jag hade flyttat dit om jag bara hade kunnat. Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva! Det är säkert svårt för er att förstå, så det är ingen idé att ni försöker. Jag kan inte förklara på något bättre sätt, det är bara såhär det är. Ni försöker gång på gång få mej att lova att jag ska sluta, men jag vill inte lova något jag vet att jag inte kan hålla. För det är verkligen ett löfte som jag faktiskt inte kan hålla. Det är som att be någon med hemska smärtor att lova att inte ta något smärtstillande, det är som att be en alkis inte dricka en öl, eller som att be en pundare att inte punda, eller som att be ett nykärt par att hålla sej ifrån varandra. Det är något som får mej att koppla av och koppla bort, jag mår bättre av det, iaf för stunden och det är det verkligen värt. Folk frågar, vill du se ut så här, med kroppen full av ärr? Nej det är klart att jag inte vill, men jag kan tyvär inte hjälpa att det blir ärr. Folk påstår att jag är stolt över mina ärr eftersom att jag använder linnen och kortärmade tröjor. Nej det är klart att jag inte är stolt över dom, men jag lägger heller inte märke till dom. Jag tänker inte välja kläder så att folk inte kan se mina ärr bara för att jag ska tänka på andra. Jag ger fullkomliigt fan i om ni har ont av att se dom, kolla inte då! Svårare än så är det inte så ge fan i att gnälla!!
Kommentarer
Postat av: Josefine
det är svårt att sluta. och folk som inte kan acceptera det. borde inte prata om det heller.
Vi borde ses snart <3
Postat av: malin
Du är söt både som zebra och människa ;)
Du ska inte behöva ta hänsyn till andra, det är din kropp och du gör vad fan du vill med den. Men visst gör det ont att se dig med nya ärr. Jätteont för jag har själv vart där och vet exakt hur äckligt ont det gör inombords när man visar sin smärta genom ärr. Men du.. Dont cut to deep, det blir så buckligt när man ska gadda över det sen då ;)
Och som svar till vad man annars ska skära i; Mig. Jag har massa sidfläsk, ryggfläsk, skinka, benfläsk och ja allt möjligt. Behöver bli av med lite. Lite mkt faktiskt. Så du får gärna hyvla av lite?
Trackback
