Fredagen den 13:de

Är inte idag, för idag är det söndagen den 15:de. Men i förrgår va det iaf 13:de och det har ju talats om i jag vet inte hur länge att det är en orursdag. Jag kan enbart minnas att jag har haft otur en enda fredag den 13:de och då handlade det nog mer om en otursdag mer än om just att det va både en fredag och datumet 13:de. Men vad som hände i fredags kan nog inte förklaras på annat sätt än just att det va fredag 13:de. Eller igentligen beöver jag nog bara något att skylla på för att det inte ska bli för mycket för mej. Jag skulle gå och kolla till min lilla råttis Palle och ser att han är stendöd, den lille stackaren låg i buren stel som en pinne:(. Självklart ringer jag min underbara pojkvän för att få lite stöd och hjälp. I det läget visade det sej att han inte alls är särskillt underbar och heller inte stöttande. Vad han säger till mej är att jag ska gå bort till festen han är på och festa med honom. Jag försöker förklara att jag inte är på humör för att festa eftersom att jag inte kan sluta böla och jag vill heller inte lämna Palle ensam, liggandes där i buren. Jag talar om för honom att jag skulle vilja att han kom och hjälpte mej att ta hand om Palle eftersom att jag tycker att det är obeagligt att se honom ligga där. Hans svar till mej är då att han kan tyvärr inte hjälpa mej förrens han kommer hem och han har planerat att stanna borta 4-5 timmar till. Chocken jag får när jag inser att min pojkvän tycker att det är viktigare att festa än att vara med mej när jag behöver honom som mest, är överväldigande. Jag börjar åter igen stortjuta och som om inte det vore nog så är han otrevlig mot mej. Folk tänker väl att en råtta inte är något att gråta över, men i mitt fall så är det som så här att mina husdjur är mina små änglar och alla är värda precis lika mycket i mina ögon, oavsett vad för djur de är. Efter att ha gråtit en bra stund så kommer Patte på att han får väl vandra upp till mej. När jag går ut för att möta honom inser jag att han är full, vilket gör mej skit arg, eftersom att efter vad som hände med mickan så har jag sagt till honom att under en period så vill jag inte att han dricker om inte jag är med, eftersom att jag inte litar på honom och om han väljer att dricka ändå så bevisar det att bärs är värd mer än mej och då får han ta och skaffa en ny flickvän. Jag försöker tala om detta för honom men det verkar inte gå bra alls, han väljer att istället kalla mej flr sunkfitta, slyna, m.m. och då får jag nog. Glåpord från någon man älskar gör så jävla ont. Jag talar om för honom att han elt enkelt får ta och skaffa en nu flickvän eftersom att hans betende visar på att han inte bryr sej ett piss om mej. Då talar han om för mej att jag ska gå och skära mej och att han hoppas att jag tar livet av mej för jag är bara en jävla slyna, sunkfitta, psykfall, hora etc. Efter många om och men så väljer han iaf att gå men som vanligt så tar han med sej min hemnyckel, så det blir ännu en natt då jag ligger vaken, livrädd för att han ska komma tillbaka och slå ihjäl mej. Jag vet vad alla tänker, jag borde dumpat honom den kvällen han försökte slå ihjäl mej helt utan orsak, eller iaf så borde jag gjort det efter en av alla gånger han försökte. Men vad ni inte förstår är att jag verkligen älskar honom, till och med nu. Efter allt han har gjort så vill jag inget hällre än att komma krypandes tillbaka och be honom att vi ska bli ihop igen. Men denna gång kommer jag inte göra det, vill han ha mej så får han be om det. Det är alltid jag som ska krypa tillbaka till honom, även om det är han som har gjort fel. Jag är trött på alla tomma löften han ger mej, jag är trött på att han skämms för mej och mina ärr, jag är trött på att han är sä jävla känslokall hela tiden och jag är trött på att han ljuger och aldrig är tacksam, jag är trött på att vara rädd varje gång vi bråkar, jag är så jävla trött, sårad och sviken. Jag vet inte hur mycket skit jag orkar med, jag vill inte leva i ett förhållande där jag bara ger och han bara tar. Han tar mej förgiven och han har ingen respekt för mej. Han tänker aldrig på mej, hur jag mår eller vad jag vill. Jag är trött på att sitta och vänta på honom i timmar, vänta på att han ska hålla sina löften och jag är trött på att vänta på att han ska se mej. Jag är trött på att gnälla. Jag är trött på allt.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0