theresfiftytwowaystomurderanyone

White lion - When the children cry
Skid Row - I remember you
Misfits - Saturday Night
Volbeat - I only wanna be with you
Donnas - I whant you to whant me
Kalle Baah - You're my angel
Alice Cooper - Poison
Misfits - Helena
Pitbullfarm - Lovesong
Kapten Röd - Trasig
Meatloaf - Everything is premitted
Misfits - Dig up her bones
Alice Cooper - I never cry
Nationalteatern - Men bara om min älskade väntar

Blää, inget alls som är bra idag heller, jag vill bara krypa ner under täcket och ligga där tills allt har löst sej. Jag orkar inte med mer av denna skiten, jag vet inte hur det kommer att bli eller hur jag vill ha det. Men jag kommer fan inte vika mej igen iaf. Jag vet att jag har sagt det en miljon gånger innan, men denna gången kommer jag fan inte att göra det!! Jag kommer att stå på mej!!! Fyfan va jag är trött på att må så här, fyfan va jag är trött på att behöva ta ansvar, fyfan vad jag är trött på allt och alla. Jag är spyfärdig på att le och låssas som att allt är bra, men vem skulle förstå? Vem skulle orka lyssna? Jag vet inte ens om jag orkar prata om det, jag vet inte vad jag ska säga än vad som redan är sagt. Det gör ju ingen skillnad bara för att jag pratar om det, det blir fan inte bättre av att jag sitter och gnäller. Så därför bloggar jag, är det någon som inte orkar läsa skiten så låter man bli, det är mycket lättare att klicka ner en sida än att säga till en person att man är trött på att lyssna på massa gnäll. Jag är ju knapast någon man längtar efter att umgås med medtanke på mitt sura och griniga humör, men det gör inte så mycket, jag trivs ganska bra själv. Här hemma kan jag sitta i min egna värld och grina för mej själv eller i min blogg utan att någon tröttnar på mej eller tycker att jag är osocial. Bajs på världen. Jag känner inte för att vara här längre. Jag vill bara bort, långt bort, inte existera, inte finnas, bara försvinna. Blä blä blä, jag är så jävla arg, det finns så jävla mycket ilska inom mej och jag vet inte vad jag ska göra med den!! Jag vill skrika, gapa, slåss, sparkas, rivas, klösas, spottas, gah! jag vill göra allt på en och samma gång. Men hällst av allt så vill jag gråta, men hur mycket jag än försöker så går det inte och det retar mej. Hur jävla svårt ska det vara att gråta? Bara en tår eller två? Det kan väl inte vara så jävla svårt? Men tydligen... Jag saknar närhet, jag saknar någon som håller om mej när jag trasar sönder innifrån, jag saknar någon som bara kan hålla mej i famnen medans jag gråter, jag vill ha tröstande armar runt mej, jag saknar en trygg famn. Jag vill bara att någon ska hålla om mej och tycka om mej för den jag är, trots att jag är en zebraflicka, trots att jag är trasig och förstörd, även fast jag är galen. Jag kräver inte att någon ska älska mej, jag vill bara ha någon som fins där för mej, någon som inte blir rädd och springer iväg när jag skadar mej själv, någon som plåstrar om mej, tröstar mej och bara finns där för mej, det är vad jag behöver. Men det är att begära för mycket, ingen ska behöva stå ut med mej alls, jag är en person som borde hållas undan från andra personer. Jag orkar inte tänka mer. God natt